Fallen värld

Bakom mitt höga ljudliga skratt
Är min stora sorg gömd
Det lugnet man ser på ytan
Är ett oväsen av min tystnad
Om mina tårar inte faller ner mer
Är det tecknet på min fallna värld
Mitt hjärta är inte längre
Kärlekens regnskog
Ensam och vandrande
På livets mörka väg
Söker mig till en ljusare tid
Hör vårens kvittrande fågel
Längst upp i ett träd
Som sjunger om en ny tid
Men jag hör inget mer
Än sorgens rysliga röst
Hör vindens susande ljud
Som hörs likt änkornas ekande tjut

Kommentarer:

1 Jennie:

Så vacker, så sorglig

2 Anonym:

Vackert, men varför inte stämma om "tanke-instrumentet" från moll till dur? Det blir för mycket "hjärta och smärta"



Den vackra "resonanslådan" skulle väl också kunna uttrycka glädje över t.ex. den "lilla kärleken" som återfinns i mötet mellan arbetskamrater, släkt, vänner och kanske blogg-beundrare? :-)

Kommentera här: