Rädslan!

Går sakta...
Ser hur mörka moln
Kväver solen i sina klor
O klär om min värld
I mörka svarta färgen för att sörja
Natten kommer...
Regnets obarmhärtiga näve
Slår mot mitt sovrums fönster...
Känns som piskslag...
Över min rädda kropp
O den ljudliga blixten
Sprider sin rädsla o ondska
Plötsligt fylls mitt rum
Av din doft
O minnen väcks till liv
Mina skakande händer
sträcker sig hjälplöst
Att hitta tröst...

Kommentarer:

1 Okänd:

Farah! Du är en kärleksfull person men han kanske är värd din kärlek och längtan.

Hoppas och se dig lycklig i framtiden. Som nån skrev till dig att du är vacker och trevlig som person, du kommer att hitta den rätta.

Värma kramar

2 okänd beundrare:

Farah,



när jag tolkar dina rader och foto känns du som ett årgångsvin. Du har åldrats med stil. Skulle dock må bra av lagring ett tag men kommer att utvecklas till nåt exklusivt under gynnsamma förhållanden.



I den jordmån där du vuxit upp har du härdats att tåla både värme och kyla. Frostnätter tar mången druva men ett exklusivt vin är baserat på kvalité.

Din etikett står för Grand Cru, med andra ord..inte bara vacker att titta på.



Skål för ett Nytt Bättre Liv!

3 Medsyster:

Vackert skrivet Farah! Vad bra att du skriver igen!

Hoppas jag kunde vara din tröst och värme i stunder av din sorg och smärta för att jag så väl kan känna med dina känslor du ger uttryck för i dina senaste dikter.



Hoppas dina sår läker snart så att du kan återfå livslusten och glädje utan denna svikare och bedragare som inte förmår älska någon annan än sig själv.



Varma kramar.

4 ulf claesson:

Du kunde stå symbol för all världens kvinnor!!! Vilken stolthet och styrka i din hållning, och vilket mognad i ditt vackra ansikte!!!

Kommentera här: