Mitt Smärta!
Se inte mitt skratt
Om du inte har sett min natt.
Döm mig inte i förväg
Om du inte har gått min väg.
Se mina sår!
Efter mina fotspår-
Jag klagar inte på mitt smärta
För det kan du inte uthärda.
Nu är man sakta men säkert på väg till att skriva igen. Har fått äran att gå med en grupp på Facebook som har get mig hoppet om medmänsklighet och Tack vore Veteran Rapid Reaction. en ideell förening som hjälper de som har tjänstgjort i svenska försvaret utomlands.
Se hur de hjälper sina kamrater i alla läggen. Du som läser detta behöver inte vara själv veteran. Det räcker att du är en medmänniska och vill bidra när du har råd med det. Gruppen är offentligt.
Jag hoppas verkligen att flera ansluter sig i gruppen och se hur eldsjälar där! En eloge till VRRs styrelse, kassören, admin, och deras anhöriga samt alla gruppmedlemmar!
Må gott!
På återseende!
Du skriver så känslosamt, vackra Farah!
Vi har sår som inte syns heller, de är inte sällan de värsta just för att de inte kan ses av våra nära.
Men jag måste säga emot Dig i en sak Fina Du. Vi är nog några stycken som är beredda lyssna på Din smärta.
VRR gör en underbar insats som Du säger - Veteranstöd Rapid Reaction.
Du gav mig tillåtelse att puffa för dem här:
http://www.vrr.nu/