Den Dag...
Den dag...
När jag tar mina sista andetag
När mitt liv passera REVY I SLOW MOTION inför mina ögon...
Ser JAG allt!
Glädje och sorg...
Då är jag inte mer ÄN en iskallt kropp...
Fingrar HOS främmande människor
bläddrar genom mitt liv...
Mitt livs blad...
Namn? Personnummer? Adress? Anhöriga?
Då är jag inte mer än så...
En siffra!
En kropp!
SOM Fastnat i byråkratins system...
Ett ärende som
ska handläggas...
Dödsorsak? Dödstidpunkt? Dödsbevis...
Begravningsbyrå... Begravning... Bouppteckning...
Tillgångar? Skulder?
Då är jag bortglömD...
Jag skriker ur min döda kropp
Känner hur strupEn blöder...
Jag är mer än ett namn o siffra...
Jag föddes med ett hjärta att Älska...
Älska min mor, älska min far
Älska min syster, älska min bror..
Älska en man...
Och älska mina barn till världen
ändE...
VaR varsaM med min kropp!
För den bär på ett hjärta av hopp!
Det kanske inte slår
Men det skriker men som ni inte HÖR...
Det är fortfarande skört
Lyckan???
Bakom det tysta fönstret
där natten är som fångvaktare
Sitter jag som en fågel i en bur
Som en bild inramad i tid och rum
Men mina tankar...
Färdas i ljusets hastighet
förbi syngränser
över alla höga murar av hinder
Förbi eld och hav…
Sökande, Suktande…
För att hitta meningen med ett
enda ord…
För att sedan kunna glömma
Vad var det för ord?
Vad hade den för innebörd?
Gott Nytt År!
- En liten sång
-Var är du
i världens gränslösa vidd?
Var är du?
-Jag står längst bort i världen:
hos dig.
Var är du
i världens smutsiga vidd?
Var är du?
-Jag står där världen är renast:
vid den stora grönskande floden som sjunger
för dig.
Vinter outfit..
Hej på er alla där ute i kylan!
Än en gång till rådde totalt frånvaro på bloggen
på grund av personliga skäl.
Var tvungen och åka till Amerika och besöka min
sjuka mamma som var på sjukhuset.
Så jag har inte haft semester!!!
Och att få inspiration till nya dikter kunde jag
inte ens drömma den i mina vilda drömmar. Ler
Inte nog med… Oturen som jagar mig ständig
med ljus och lyckta hittade mig igen!!!
Varför är jag inte överraskad???
Blev uppmärksam av banken att jag har inte betalt
lånet, men jag visste att pengarna har gått iväg från mitt
konto men för att vara säkert loggade jag in mig på
Internet banken. Woooooooooow, Vad f…….n
Blev utsatt för kort bedrägeri… Nu gäller att få banken
eller visa kort att ersätta mig…Jag får se vad kommer att hända.
Snart kommer jag med en ny dikt…
Firar eller sorger???
Hej till alla där ute i höstens mörker!
Igår var 23 år sedan en ung kvinna på 20 års ålaren och höggravid landade i Arlanda.
Det var 7 nov 1988 planet landade och hon klev ut från planet och tittade på klockan.
Det var 18,20.
Hon lämnade efter sig allt hon hade i sitt gamla hemland för att hitta ett tryggare land till
sitt ofödda barn.
Ja, resan var inte lätt men idag sitter hon i en grå kontorsbyggnad ute på Södermalm, tittar tillbaka medan tankarna tar henne dit hennes fingrar slår in bokstäverna i tangentbordet.
Någon frågade henne om precis den dagen. Om hon firar den eller sorger den dagen?
Dagen hon kom till Sverige.
Hon hade aldrig tänkt på det innan!!!
Vad firade hon? Vad var hon tacksam över?
Vad sörjde hon då? Vad hade hon förlorat?
Att reflektera över händelsen i livets gång kan vara smärtsamma men mycket lärorikt
i längden.
Så min önskan till er vore om ni kan gå tillbaka 23 år i ert liv och se vad hade ni för drömmar
och vilka som besannades. Vilka motgångar och hinder hade ni?
Vore tacksam om ni kan dela den med andra läsare.
Själv ska skriva min lista över saker jag firar den 7 nov varje år och saker jag sorger över.
Väl mött!
Ödet!
Den jag dyrkade som Gud
Han var min far
Den jag älskade mer än livet
Han var min bror…
Den jag gav livet!
Han var min son!
Den som jag gav…
mitt hjärta och min famn
Han var min man
*****
Den som ger liv
Den som dör för kärlek
Den som tystas ner!
Är jag…
En dotter och en syster
En mamma…
eller älskarinna
En Kvinna
Once upon a time!
Kunde inte tro att det var Afghanistan!
Rabia Balkhi!
Rabia Balkhi var den första kvinnliga muslimska poeten som levde under 1000 efter Kristus.
Rabia var två språkig och skrev på Dari/Farsi och arabiska.
Hon föddes i Balkh som ligger i Mazar e Sharif, Afghanistan. Balkh i den tiden var en kulturellcentrum och vagga till de stora poeter och kunskapsmän.
Hennes dikter publicerade inte medan hon levde men läste från mun till mun av de som
bar på ett krossade hjärta eller av de förälskade.
Hennes dikter handlade om kärlek och skönhet i alla bemärkelser.
Hon blev kär i sin turkiska slav som hette Baktash och som prinsessa var det inte så lämpligt att förklara kärlek till en slav. Rabia mötte Baktash i smyg innan hennes förbjudna kärlek avslöjades och hennes bror fick kännedom om ryktena.
Hennes bror dödade Baktash och kort efter dog även Rabia.
Hennes kropp hittades under sent 1950 om jag kommer ihåg rätt, platsen var begravd under en massa jord och som det sades var den fortfarande ljumigt. Rabias kvarlevor hittades i en (Hammam) ett hus med ångbad med skurna handleder insvept i badlakan som försökte skriva sina sista dikter av sin kärlek till Baktash med sitt blod..
Av Rabia fanns bara kvar hennes skelett och hennes långa vackra hår. Hennes hand utsträckt
mot väggen där hon skrev sina sista verser tills hon förblöddes till död.
En del trodde att efter Baktashs död, Rabia blev djup deprimerad och sen begick hon självmord men många trodde att hon blev straffad av sin bror och dömdes till döden för sin förbjuden kärlek.
Hennes kvarlevor begravdes i Balkh och besöktes av kärlekens dyrkare, män och kvinnor, gamla eller unga, tills talibanerna tog makten.
Hennes sista rader
. Love
By Rabia Balkhi
I am caught in Love's web so deceitful
None of my endeavors turn fruitful.
I knew not when I rode the high-blooded stead
The harder I pulled its reins the less it would heed.
Love is an ocean with such a vast space
No wise man can swim it in any place.
A true lover should be faithful till the end
And face life's reprobated trend.
When you see things hideous, fancy them neat,
Eat poison, but taste sugar sweet
Vem är DU?
Härliga hösten!!!
Du föll i mina ögon
Likt en tung sten
som sjunker mot havets djupt
i den mörkaste brunn
Som inte ens...
Min värma kärlek kan nå
Hej på er alla!
Nu är snart helg och jag ser framemot en ute kväll ute på stan med mina underbara döttrar.
Hoppas att ni all där ute njuter de sista solstrålarna som hösten erbjuder innan den mörka årstiden tar över.
Att gå längs en skogsväg på hösten och se på de gudomliga och härliga färgerna är en upplevelse i sig.
För min del så önskar att hösten och vintern bjuder lite mer på inspiration så jag kan skriva lite mer än vad jag hade förmågan till de senaste månaderna.
Jag har fått flera mail men en var adresserad personligen till mig som frågosatte mig som afghansk kvinna, kultur koder och hur jag är som person med mera.
Jag lovar att den det mail svar kommer var offentligt så alla kan läsa men just nu så lider jag av tidbrist.
Höst kramar!
Hej!!!
Hej till er alla bloggläsare!
Det finns en galen poet i var och en av oss.
Dikter finns över allt, inom oss, i luften, runtomkring oss. Dikter är en skildring av en känsla.
När den kommer på papper och tar form är den lika abstrakt i formulering som själva känslan vi upplever.
Så är det för mig! Att beskriva känslan så kort och kompakt men ändå kunna framföra budskapet är en utmaning men inte omöjlig.
Bland mina läsare så finns också de som själva skriver och är tusen gånger duktigare att skriva än vad jag kan göra med mina språkliga begränsningar.
Ville publicera en dikt som jag fick på mail av Ola!
På återseende!
Våren är här, det ska städas och fejas
Uti en trädgård det fixas och grejas
"Kratta ihop allt och lägg det på kasen,
Tag med allt som brinner så får det va bra sen"
Nå´n går och letar och tittar bland skräpet
Små röda bitar hon hittar, så näpet
Delarna stora liksom en ärta
Delar som en gång fungerat som hjärta
Huller om buller, frusna och kalla
Åh, en sån tur, hon hittar dem alla
Lägg dem tillrätta, de passar,så lustigt
Men man kan undra: Hur har de brustit?
"Nu är det fika" , kaffe i solen
Vi tänker semester i Baden Baden stolen
Hösten kommer, det snöa och slaska
Kvar ligger bitarna täckta av aska.
Rädslan!
Tröst!
När ord inte räcker till att beskriva smärtan
När skriken inte är höga nog
att någon ska höra mitt rop
När förnuftets predikan gör mig handlingsförlamad
Faller tåranas tröst till undsättning...
Sköljer hjärtats infekterade sår
Tröstar mitt rop till tystnad
och kväver förnuftets inferno...
Hej...
Hej till er alla! Till alla kända och okända beundrare, till de som gillar det jag skriver eller hatar mig för den jag är!
Till min okändabeundrare!
Du behöver inte be om ursäkt, däremot bör jag vara tacksam för att det finns människor som du som bryr sig om andra. Utan empati och känsla skulle livet bli svårt och uthärda.
Min tysnad var inte avsiktligt och skulle inte ge upp diktandet än men på grund av olika skäl typ hälsan hade jag inte lust och saknade inspiration till skrivandet.
Jag kunde inte ens svara alla mail som jag fick. Bör jag straffas? JAAAAAAA! Ler
Hoppas att snarast som möjligt ska jag komma tillbaka med 100% motivation.
Min snälla okända beundrare! När det gäller matlagningskursen vet jag inte hur det ska bli för jag har inte hört nå än men jag har inte emot att hålla kursen hemma hos mig på 6 personer om det finns intresse för det.
Jag kommer att ringa kontoret och fråga hur har de tänkt framöver.
Óm jag kan hålla kursen i fem omgångar var annan vecka nån dag där alla kan komma. Kursavgiften kan gå till inköp av ingredinser om nåt blir kvar kan vi skänka den för nån skola i Afghanistan.
På återsende!
