Tidens känsla!
Timmen av gårdagen
Är känslan av idag
Kan bli ett minne av den morgonen
Allt kan lyckas
Eller misslyckas
Du och Jag
Morgondagen kan ge oss
Nya känslor bortom verkligheten
Eller vi kan förbli endast
minen av kommande dagar
Som tidvattnet sköljer bort
från stranden likt avstamp av fotspår
O begraver i det blåa djupet
Så Stanna!
Blunda!
Känn pulsen av idag
För det enda som räknas
Är vi...
Du och jag...
Världen må vara fallen i din dikt. Upplever dig dock inte som "fallen kvinna", utan tvärtom har du resning intellektuellt o moraliskt med representativt yttre. Till detta verkar du ha en sensitivitet med viss förmåga att uttrycka dig verbalt på svenska. Var glad för detta. Helheten ger också en skönhet och värde då "patinan" falnat.
Upplevde faktiskt oro när du inte "förekom" på bloggen en tid. Är glad att du nu är tillbaks så att jag på distans kan ta del av dina tankar och sökande...
Önskar dig lycka till!