Tidens känsla!




Timmen av gårdagen

Är känslan av idag

Kan bli ett minne av den morgonen

Allt kan lyckas

Eller misslyckas

Du och Jag

Morgondagen kan ge oss

Nya känslor bortom verkligheten

Eller vi kan förbli endast

minen av kommande dagar

Som tidvattnet sköljer bort

från stranden likt avstamp av fotspår

O begraver i det blåa djupet

Så Stanna!

Blunda!

Känn pulsen av idag

För det enda som räknas

Är vi...

Du och jag...

Kommentarer:

1 Anonym:

Världen må vara fallen i din dikt. Upplever dig dock inte som "fallen kvinna", utan tvärtom har du resning intellektuellt o moraliskt med representativt yttre. Till detta verkar du ha en sensitivitet med viss förmåga att uttrycka dig verbalt på svenska. Var glad för detta. Helheten ger också en skönhet och värde då "patinan" falnat.

Upplevde faktiskt oro när du inte "förekom" på bloggen en tid. Är glad att du nu är tillbaks så att jag på distans kan ta del av dina tankar och sökande...

Önskar dig lycka till!

Kommentera här: