Två år...


 




Hej till er alla där ute i kylan!


Idag fyller min blogg två år.

Två år av många motgångar på olika sätt som har påverkat mig som person både fysisk och mentalt.

 

Det har inte varit alltid negativt med det jag har upplevt under dessa två år.

Missräkningar under en människas liv gör det att man blir starkare i sig själv och för mig

har det varit både och.

Mina misstag har gjort mig starkare mentalt men också har jag förlorat någonting.

Jag förlorade min godtroheten. Det går inte att lita på alla.

Förlorade tron att alla har goda avsikter till motsatsen bevisar nåt annat.

 

Jag klottrade mina tankar och känslor på mitt eget språk och rev sönder de efter de hade tagit

sin plats på pappren.

 

Men mina känsloturbulens gjorde att jag begav mig på en ny resa.

En resa genom ett främmande språks djungel. En okändmark!

 

Att kunna komprimera  känslor och ord i ett främmande språk är som man ska försöka

skrika högt under havs ytan. Så kändes för mig när jag började skriva på svenska.

 

Det sägs att man kan svenska, det kan stämma. Man talar ett vardagligt språk och sedan använder man sig av fackliga språket i sin yrkesutövning men att skriva dikter kanske var ett steg djupare i djungeln som jag begav mig.

 

Hoppas att alla som läser min blogg har överseende med de språkliga begränsningar.

 

Sedan vill jag med glädje ge dom som är intresserad om afghan matlagningskurs beskedet att snart vi kommer igång och första tillfället kan bli den 21 mars. Det kommer att hållas i östermalm och i fyra omgångar.

Kommer med detaljer under kommande veckan.

 

På återseende!

 

Kommentarer:

1 Kritikern:

Strunta i dem som kritiserar ditt språk. De som gör det är inte bara elaka, avundsjuka eller småaktiga utan förmår heller inte att se under djupet av det skikt av en till först obemärkt hinna till djupsinnligt mästerverk som döljer sig under dina underbara dikter som har visat sig vara något som många av oss skulle vilja läsa oftare. Om du visste vilket föredöme du är!! Snälla, skriv mer och oftare ur ditt hjärta och strunta i hur det stavas bara du skriver.....

2 Omida:

Ååå! Du är verkligen en inspererande människa! Tack för att du finns och är förebild till många unga men också äldre människor. Skit i alla som kritiserar, de är bara avundsjuka och instängda i en liten mörk låda. Keep it up! Älskar din blogg, undrar om du skulle kunna lägga up några dikter på dari? Kram! Mvh omida :)

3 elaha:

Du är världens finaste och bästa mamma, du är min förebild..hittar inga ord för dig du är perfekt o så stark älskar dig mamma du är mitt liv puss på ögonen

4 Arzo:

44 år och inga rynkor? Du är så himla söt =D

Jag är också afghan. Brukar läsa din blogg ibland och jag gillar det du skriver. Förstår inte dikterna alltid men det kanske är för att jag bara är 17år? inte vet jag. Du är så neutral, inga negativa fördomar och det älskar jag.

Kram

5 Tjena Farah...:

Tänker på dig, ibland.../P Du är en kanonkvinna...

6 ulf claesson:

Din skönhet, både den inre och den yttre, är av sådan kraft och stolthet att den egentligen inte går att kommentera. Jag kan bara säga:

RESPEKT. AKTNING. STOLHET ÖVER ATT KUNNA KALLA DIG EN VÄN (för det kan jag väl?)

Kommentera här: