...
Hej på er alla läsare!
Först och främst vill jag tacka dom som har skickat kondoleans mail till
mig och delat min sorg med mig.
Alla vänner och bekantar och även de som inte ens känner mig personligen
men har bara läst i min blogg.
Finns inget ord eller handling som kan trösta någon som har förlorat en närstående
men det hjälper att veta att det finns fantastiska människor med empati som förstår
den smärtan man går genom.
För min del så har jag inte bara förlorat en närstående. Hon var inte bara min mamma.
Hon var min lärarinna, mentor, vän och min inre röst. Utan henne livet har blivit tömt
av sin betydelse för mig. Känner mig som en löv fångat i en storm.
Ilskan mot Gud förtär mig inombords. Blir besvärligare varje dag.