mellanhimmelochjord

Väcktes av städpersonalen på morgonen. Går fram till fönstret och försiktig drar gardinen åt sidan lite för att kolla lägget. Jag blev tillsagt första dagen att jag inte ska dra gardiner verken på dagen eller kvällen av säkerhetsskäl. Holtet jag bor på ligger mittemot Iranska ambassaden och bredvid en storbank. Ser hur ett tjockt rökmoln täcker över lilla staden som liknar en gryta omringat av bergen. Kabul under min tid hade ca en miljon invånare men nu enligt uppgifterna vuxit till över 6 miljoner. Hade en känsla att jag måste gå ut idag och utforska lite. Ringde upp och en bil hämtade mig för att först ska äta en hem lagat mat sedan bege mig till områden jag bodde innan jag flyttade från Afghanistan. Efter en jätte gott lunch då var dags för min tur. Medan bilen trängde sig fram i trafiken, iakttog jag det enorma tiggeriet. Kvinnor med små barn framför sig mitt i vägen, små barn som sprang till förbi passerande bilar med sträckta händer, krig skadade män med lemlästa kroppsdelar och unga män som var friska men saknade ett arbete. Man kunde läsa av hopplösheten i deras ögon. Sedan slog till mig det moderna köpcentren med flera vångar som är privatägda med priser som slår även svenska priser. En afton klänning som kostar 1800 dollar och ett brolopp kan kosta mellan 100 000 upp till 300 00 dollar. Det minsta brolopp kan kosta 35 000 dollar. Medan det gamla slottet i Drelaman är fortfarande står i ruiner byggnationer av flera Wedding Palaces är i sin fulla blom värre än vallmo samma gäller fem stjärniga hotell och moderna lägenheter till de rika. Men att ta vara på den gamla kultur arven eller vägar är inte på agendan. Rent vatten kan man glömma för de rika dricker ändå inte det vattnet. Var tog alla pengarna vägen som omvärlden (världsbanken) hjälpte med att återuppbyggnaden av landet? De pengarna var avsatta var för landet inte för ett få tal människor som ska bygga fler vångshus till sig själva och sina anhöriga. Det enda jag känner just nu är ren frustration och besvikelse.