Res dig!

 

Vilket år det var?
Vad var det för dag?
Kanske var det vår.
Eller var det höst?
Jag minns inte allt.
För mitt hjärta bär på ett sår.
Förutom de orden.
Som jag tyckte var sant.
Löften av en kärlek.
Som enbart blev en lek.
En lek av hjärtan
Som ska bära på smärtan.
Smärtan blev en vana.
Alla lögner som jag tyckte var sanna!
Ack!
Kär var han aldrig
Det var ett spel för galleri.
Livet är hårt som sagt.
Man ska ha vapen som svärd.
Res dig ! Res dig igen!
Det är ändå inte sen!

 

 
Fotograf: Rolf Sjöberg

Kommentarer:

1 Lars Gustafsson:

Smärta?

2 Farah Saighani:

Hej!
Ja, smärtan som ska bearbetas i årtal och ändå känns det som igår.

Kommentera här: