Vålnad
Jag som en vålnad.
I den här dystra natt.
Med tunga steg.
Mot en ovisshet!
Var tar mig vägen min?
Vem skar hjärtat mitt?
Kände lukten av svek.
Då knäna mina sig vek.
Jag hade en ryggrad.
Men nu är det bara en fasad.
Har faktiskt ingen längtan.
Morgondagen får stå i väntan.
Nu är jag van med min ensamhet.
Livet har ändå varit segt.
Fotograf: Jörgen Sävström
VILKEN BRA DIKT Poesi