Tröst!




När ord inte räcker till att beskriva smärtan

När skriken inte är höga nog

att någon ska höra mitt rop

När förnuftets predikan gör mig handlingsförlamad

Faller tåranas tröst till undsättning...

Sköljer hjärtats infekterade sår

Tröstar  mitt rop till tystnad

och kväver förnuftets inferno...

Kommentarer:

1 Nader:

Hej Farah!

Kul och se dig skriva igen. Saknade dina dikter!

Ha det bra!

2 Brother in arms:

Salam!

Trevligt se att du är åter på bloggen med ord som berör det innersta. Men nog skulle jag också vilja ha något i dur som hyllar glädjen i livet.

Instämmer sen i okände (en av) beundrarens synpunkter. Du är älskvärd, både av dig själv och av andra!



Movafakh baashi!

Kommentera här: