Två år...
Hej till er alla där ute i kylan!
Idag fyller min blogg två år.
Två år av många motgångar på olika sätt som har påverkat mig som person både fysisk och mentalt.
Det har inte varit alltid negativt med det jag har upplevt under dessa två år.
Missräkningar under en människas liv gör det att man blir starkare i sig själv och för mig
har det varit både och.
Mina misstag har gjort mig starkare mentalt men också har jag förlorat någonting.
Jag förlorade min godtroheten. Det går inte att lita på alla.
Förlorade tron att alla har goda avsikter till motsatsen bevisar nåt annat.
Jag klottrade mina tankar och känslor på mitt eget språk och rev sönder de efter de hade tagit
sin plats på pappren.
Men mina känsloturbulens gjorde att jag begav mig på en ny resa.
En resa genom ett främmande språks djungel. En okändmark!
Att kunna komprimera känslor och ord i ett främmande språk är som man ska försöka
skrika högt under havs ytan. Så kändes för mig när jag började skriva på svenska.
Det sägs att man kan svenska, det kan stämma. Man talar ett vardagligt språk och sedan använder man sig av fackliga språket i sin yrkesutövning men att skriva dikter kanske var ett steg djupare i djungeln som jag begav mig.
Hoppas att alla som läser min blogg har överseende med de språkliga begränsningar.
Sedan vill jag med glädje ge dom som är intresserad om afghan matlagningskurs beskedet att snart vi kommer igång och första tillfället kan bli den 21 mars. Det kommer att hållas i östermalm och i fyra omgångar.
Kommer med detaljer under kommande veckan.
På återseende!
Strunta i dem som kritiserar ditt språk. De som gör det är inte bara elaka, avundsjuka eller småaktiga utan förmår heller inte att se under djupet av det skikt av en till först obemärkt hinna till djupsinnligt mästerverk som döljer sig under dina underbara dikter som har visat sig vara något som många av oss skulle vilja läsa oftare. Om du visste vilket föredöme du är!! Snälla, skriv mer och oftare ur ditt hjärta och strunta i hur det stavas bara du skriver.....