Min Röst

När jag var liten

Då var det fred och fröjd.

 

När jag var ung

Då tyckte jag, lyckan sjöng!

 

Vad jag inte visste!

Var mitt liv skulle få fäste.

 

Det började hända saker.

Som jag hittade inte några orsaker.

 

Det var blod och död.

Var än du vände, så det såg!

 

Jag lämnade elände och krig.

Tog min väska och gick!

 

Kom hit till ett kallt land, som tog emot mig.

Med en varm famn!

 

Jag lämnade moskén och bön.

Hatade allt som var ett tvång!

 

Jag ville varken ha burka eller slöja.

För jag föddes inte med en fotboja!

 

Jag är en fri individ!

Med mina åsikter som är väldig vid.

 

Om DU Muslim vill inte se någon naken!

Sänk blicken och vänd baken!

 

 

Kommentarer:

1 Jan-Otto Sten:

Ohhh så vacker och så verserad.
Ditt språk väcker tankar!

2 Ulf Claesson:

En härlig text om frigörelse. Om ändå alla vore som du..

3 kingm.blogg.se:

Du är jätte vacker

Kommentera här: